Vårt evighetshopp
EFS Helsingborg 3 november 2019
Daniel Svensson
Evangelium
Johannesevangeliet kapitel 6, vers 37-40
Alla som Fadern ger mig skall komma till mig, och den som kommer till mig skall jag inte visa bort. Ty jag har inte kommit ner från himlen för att göra vad jag själv vill utan för att göra hans vilja som har sänt mig. Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte skall låta någon gå förlorad av dem som han har gett mig utan låta dem uppstå på den sista dagen. Ty detta är min faders vilja: att alla som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Och jag skall låta dem uppstå på den sista dagen.”
Tröstande ord till Guds folk
Jesaja kap 40
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud.
Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över,
att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt
för alla hennes synder.
En röst ropar:
Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud!
Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas.
Oländig mark skall jämnas och branter bli till slätt.
Herrens härlighet skall uppenbaras,
och alla människor skall se det.
Herren har talat.
En röst sade: Förkunna!
Jag frågade: ”Vad skall jag förkunna?”
Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen.
Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram.
Ja, folket är gräs.
Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.
Gå upp på ett högt berg med ditt glädjebud, Sion, ropa ut ditt glädjebud
med hög röst, Jerusalem. Ropa, var inte rädd, säg till Judas städer:
Er Gud kommer!
Herren Gud kommer i all sin styrka, han härskar med mäktig arm.
Sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom.
Som en herde vallar han sin hjord.
Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt.
Guds storhet
Vem mäter upp havet i sin kupade hand och himlens vidd med sina fingrar?
Vem häller jordens mull i ett mått, väger bergen och höjderna på våg?
Vem kan styra Herrens tankar, vem ger honom råd och kunskap?
Vem rådgör han med, vem kan ge honom vishet och lära honom den rätta vägen, skänka honom kunskap och leda honom till insikt?
Folken är som droppar ur ett ämbar, som dammkorn i en vågskål.
Fjärran länder väger lätt som stoft.
Libanons skog räcker inte till ved, dess djur förslår inte till brännoffer.
Alla folk är som intet för honom, som mindre än intet räknar han dem.
Med vem vill ni jämföra Gud, vad vill ni likna honom vid?
En gudabild som konstnären gjuter, som guldsmeden täcker med guld och förser med kedjor av silver?
Man väljer trä som inte murknar och anlitar en skicklig konstnär,
som kan ställa upp sin gudabild stadigt.
Förstår ni inte, hör ni inte?
Har det inte sagts er från begynnelsen, har ni inte vetat det sedan jordens grund blev lagd?
Han tronar ovan jordens rund, de som bor på den är som myror.
Han breder ut himlen som en duk, spänner upp den som ett tält att bo i.
Han gör furstar till intet, utplånar jordens härskare.
Knappt har de såtts, knappt planterats, knappt har de hunnit slå rot, så andas han på dem och de vissnar, stormen för bort dem som boss.
Med vem vill ni jämföra mig, vem är min like? säger den Helige.
Lyft blicken mot skyn och se:
Vem har skapat allt detta?
Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar upp dem alla.
Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir.
Jakob, hur kan du tala så, Israel, hur kan du säga:
”Jag vandrar osedd av Herren, min Gud tar sig inte an min sak.”
Har du inte förstått, inte hört?
Herren är en evig Gud, han har skapat hela jorden. Han blir inte trött, han mattas inte. Ingen pejlar djupet av hans vishet.
Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka.
Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.