Andlig klarsyn
EFS Helsingborg 11 augusti 2019
Charlotta Nordström
Visheten talar om sig själv
Ordspråksboken, kap 8 vers 1-4 och 22-30
Hör, visheten ropar,
insikten låter höra sin röst.
Hon står uppe på höjderna,
vid alla vägar och vägskäl.
I portarna ljuder hennes rop,
vid ingången till staden:
Människor, jag ropar till er,
jag vänder mig till alla och envar…
… Herren skapade mig som det första,
som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan.
I urtiden formades jag,
i begynnelsen, innan jorden fanns.
Innan djupen blev till föddes jag,
när det ännu inte fanns källor med vatten,
innan bergen fått sin grund,
innan höjderna fanns föddes jag,
när han ännu inte gjort land och fält
eller mullen som täcker jorden.
När han spände upp himlen var jag där,
när han välvde dess kupa över djupet,
när han fyllde molnen däruppe med kraft
och lät djupets källor bryta fram,
när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade jordens grundvalar,
då var jag som ett barn hos honom.
Jag var hans glädje dag efter dag
och lekte ständigt inför honom…