Att lyssna i tro

EFS-kyrkan Helsingborg 15 okt 2017
Daniel Svensson

Matt 13:44-46
Idag ska vi läsa från Matteus evangelium kap 13. Hela kapitel 13 är ett av 5 tal som Jesus håller i Matteusevangeliet. De fem talen är:

1. Bergspredikan kap. 5-7
2. Utsändningstalet kap. 10
3. Liknelsetalet kap. 13
4. Församlingstalet kap. 18
5. Talet om tidens slut kap. 24-25

Vi ska fördjupa oss lite i liknelsetalet idag. Där finner vi dagens evangelietext som vi senare kommer läsa. Men varför talade Jesus i liknelser? Varför använde han bilder?

Jo han förklarar sig lite i kap 13 och säger att dessa bilderna kommer inte alla att förstå. Han har i de två tidigare kapitlen i Matteusevangeliet fått utstå mycket ifrågasättande och kritik. Och nu säger han att de som inte vill ta emot, kommer inte att förstå, men vi som vill lyssna på honom kommer få gåvan att förstå. Och så försöker han få lärjungarna att förstå storheten i det som de får höra av Jesus:

Men saliga era ögon som ser och era öron som hör. Sannerligen, många profeter och rättfärdiga har längtat efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det. Matt 13:17

Varför Liknelser? Jo, jag tror också för att det är väldigt pedagogiskt att använda bilder för att nå fram till människor. En bild gör att någonting händer i oss, en bild har större möjlighet att sätta igång något i våra liv. Bilden lever vidare i oss och det är just det Jesus vill. För han vill inte bara informera oss, han vill förvandla oss. Han vill få våra hjärtan att brinna.

Kapitlet 13 består av 7 liknelser och den första ska vi läsa nu:

Liknelsen om sådden: Man kan säga att den sätter ribban för de övriga liknelserna:

Vi läser i Jesu namn:

”En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och vissnade bort eftersom det var utan rot. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. 9Hör, du som har öron.”

Lite längre fram förklarar han för lärjungarna liknelsen om sådden:

Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men världsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så att han inte bär frukt. Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt.”

Den grundläggande frågan i denna liknelsen är:

Vad gör du för att förbereda dig på att ta emot Guds ord?
Hur gör du när du vill lyssna i tro?
För det finns Vägkant,
Det finns stenig jord,
det finns tistlar,
i både ditt och mitt liv.

Vägkanten – Det är när vi säger NEJ. det där förstod jag inte, det var för svårt eller för besvärligt för mig. Detta lämnar jag, jag går vidare.
Och så får ordet, sådden, inte ligga kvar,  det får ingen tid att gro i våra liv.

Den steniga jorden – Det är när vi blir helt fascinerade av något, WOW va bra det var idag, vilken predikan, vilket bibelord OJ OJ OJ. Men så låter vi inte ordet verka i våra liv utan går snabbt vidare till något annat utan att stanna kvar i det Gud sa till dig. Ordet får inte ligga kvar och gro i ditt liv.

Tistlarna – Det är bekymren i våra liv som känns övermänskliga. Detta har vi alla och vi glömmer så lätt bort att vi får kasta våra bekymmer på Gud. Vi vill gärna bära dem själva.

Vi lever i denna fara ALLIHOP.

Det är viktigt att veta att denna fara finns så att vi förbereder jorden. För det är när sådden, när ordet når oss i djupet, når ordet får ligga kvar och gro i våra liv. Då bär det frukt och vi blir förvandlade.

Hur förbereder du dig för att ta emot Guds ord?
Jag tänker att det bör vara en viss skillnad på hur vi tar emot Guds ord, hur vi lyssnar till Gud. Mot hur vi lyssnar till andra saker. Skavlan, Aktuellt, dagens tidning, facebookflödet,
Allt detta kan få hamna på vägkanten. Det är okej, du kan låta den informationen hamna bland stenarna och i tistlarna i ditt liv.

Vi får så mycket information hela tiden att man måste stänga av ibland.

Jag vet inte hur det är med er, men jag kan börja läsa en artikel som delats på sociala medier eller i morgontidningen. Men efter halva artikeln så tappar jag intresset och jag ser hur långt som ä r kvar av artikeln och jag slutar läsa. Jag är väldigt halvhjärtad i min läsning vissa gånger och någon kanske känner igen sig?

MEN LÅT INTE GUDS ORD HAMNA DÄR!

För detta är något så mycket viktigare för oss än all annan information.

Med detta i ryggen så står vi nu upp och läser dagens heliga evangelium: Matt 13:44-46 liknelse 5 och 6 i kap 13.

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer
den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern. Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den. Matt 13:44-46

Guds rike är som en skatt som är värd allt, Guds rike är som en pärla som är värd allt. Frågan i dessa liknelser är: Hur tas Guds rike emot?

Människor kommer finna det i sina olika livssituationer. Guds rike är nära, det är inte uppe i himlen långt borta, nej det går att finna där du är, mitt i det du gör, i din vardag.

Bonden på åkern blev nog väldigt överraskad. Va, fanns det en skatt här?

Han hade säkert vandrat över den flera gånger, år efter år och så plötsligt ser han skatten. Kanske kan det liknas vid en person som varit i kyrkan under många år men aldrig riktigt förstått vad som är grejen. Men när han upptäcker Guds rike då utbrister han: VA, fanns här en skatt? I det som såg så enkelt och kanske verkade tråkigt och ointressant.

Köpmannen symboliserar människor som uppriktigt söker efter det som är äkta och som är värt att satsa allt för. Och som kanske får testa många olika saker innan de finner den riktiga skatten som är Jesus Kristus.

När Guds rike slår ner i våra liv, då är vi beredda på att offra allt. Detta är större än allt annat som jag hittills har upplevt. Det får kosta vad som helst!

Och är du här som undrar om tron på Jesus är värt att satsa på om det håller i livet så vill jag citera Bibelläraren A. Sjöberg:

”Evangeliet håller i alla situationer i livet för det är förankrat i det djupaste mörkret.” /A Sjöberg

Må vi upptäcka hur dyrbart detta är för oss. Det som ligger där fördolt och nära, kanske under ytan av ditt liv. Skatten är inte ovanför dig i himlen den är under dig, nära i din vardag i din livssituation.

Om ordet får bo i vårt inre då kommer det också bära frukt i våra liv, vi kommer bli förvandlade av Guds ord. Det bär frukt, hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt. Låt oss be:

Gud bevara ordet i våra hjärtan så att vi inte är glömska hörare utan dagligen får växa till
i tro, i hopp och i kärlek.

AMEN