Ett nådens år 2017, 1 söndagen i advent

EFS-kyrkan Helsingborg 3 dec 2017
Daniel Svensson

Nåd och frid bröder och systrar

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.” Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: ”Vem är han?” Och folket svarade: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.

Ropa ut din glädje, du dotter Sion, jubla dotter Jerusalem! Se din konung kommer till dig. Rättfärdig är han, seger är honom given. I ringhet kommer han, ridande på en åsna … Han skall förkunna fred för folken, och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände.

Det var denna profetia från Sakarja, som vi också läst i dag, som var nyckeln till folkets beteende när Jesus red in i Jerusalem och folket hyllade honom som den konung han är.

Man hade väntat och längtat på att Gud skulle gripa in och rädda sitt folk. Han hade lovet det, detta visste man från profeternas skrifter. En kung skulle komma men en konung i ringhet, inte på en stolt stridshäst utan i ringhet på en åsna … När detta hände inför deras ögon, exploderade folkhopen, och ropade ut sin glädje, hyllnings- och böneropen mötte Jesus, från djupet av folksjälen steg hosiannaropen.

”Ropa ut din glädje.” Skriver profeten!

Vi kanske inte känner oss så bekväma med att ropa ut hosianna i höjden. Det är kanske inte ditt och mitt ordval om vi ska ropa ut vår innersta längtan och vårt djupa rop om räddning.

Ditt och mitt rop är kanske formulerat annorlunda men vi kan få ropa till honom på samma sätt för han kommer till oss idag med samma budskap och hopp som han förmedlade till folket då.

Genom att han red in på åsnan så proklamerade han för folket: Gud kommer ta hand om oss, Gud har inte övergivit oss, Gud är med oss, Gud är för oss. Även om ni har fått vänta länge så håller han sina löften.

Han hörde böneropen från hjärtan den gången och han hör dem lika mycket i dag. Han hör din bön, innan ordet är på din tunga så vet han vad du ska säga för han känner din oro, hör ditt rop på hjälp. Han har inte övergivit dig. Vi sjunger vårt Hosianna idag, och det får sammanfatta så mycket i våra liv, det blir en bön om frid i vår ofrid, en bön om nåd i våra misslyckanden, en bön om en ny början i det gamla där vi kört fast. I dag gör vi det rätta allesammans. Så skulle det alltid vara.

Så låt inte denna gudstjänst vara en parantes i ditt liv, utan så som du tar emot honom här och nu gör det till ditt liv. Vi firar gudstjänst varje söndag för att påminna oss om att hela livet är en gudstjänst. Vi kommer till kyrkan för att påminna oss om att vi är kyrkan, alltid, överallt.

Vi är ett folk som minns när Jesus kom som människa, som vill fördjupa oss och högtidlighålla detta.

Vi är ett folk som tar emot Jesus när han kommer till oss i våra liv. Här och nu!

Vi är ett folk som väntar och längtar, jag som förbereder oss för hans andra ankomst. Då han ska befria oss och sin skapelse från lidande och förnedring till glädje och fulländning.

För oss som är kristna så är tiden som går, åren som försvinner, dagarna i almanackan, det är inte en hjärtskärande påminnelse om att allt försvinner. Nej Tid för oss hör ihop med att Kristus kommer, han närmar sig, Detta skiljer oss från alla andra sätt att se på världen. Vi tror på den som kommer, han som ska fullborda allt. Han har lämnat oss för en tid, vi ser honom inte. Men han ska komma tillbaka. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Vi kan inte tjata på honom eller tvinga honom att komma, han kommer själv, spontant, vare sig vi vill det eller inte. Vår tid på jorden är därför inte bara ett pågående förfall eller en utdragen väntan på döden och sen ingenting. Vår tid är en väntan på honom som kommer.

När jag tänker på att vänta på Jesus då tänker jag på Symeon i templet. Efter att Jesus hade fötts så står det att man bar fram honom i templet. Där var en gammal man som hette Symeon och det står om honom: Han väntade på Israels tröst.

När han fick se Jesusbarnet då förstod han att hans väntan var över, nu hade han fått se världens räddare, världens frälsare och han lovsjunger och säger: Nu Gud, nu kan du låta mig gå hem till dig, för jag har sett räddningen, jag har sett frälsaren med egna ögon.

Jag har tänkt på Symeon och undrat, hur såg människor på honom att han väntade? Jag tror att hans väntan efter Messias påverkade hans liv, präglade hans liv så att människor kunde se att han väntade på något, på någon.

Vi går in i Adventstiden och för många är det både med lite bävan och förväntan. November är slut, Halleluja!

Nu finns det möjlighet för många fina stunder och upplevelser. Det är tydligt att vårt konsumtionssamhälle har kapat denna kristna högtid och förvandlat den till något annat. Och folket hänger på! Vi kristna hänger på! Mer saker, mer mat, allt måste vara tipptopp och alla måste vara nöjda. Det finns en väldigt stark lagiskhet kring julen. Saker som man måste följa annars är man en dålig människa. Jag hoppas du kan se att det inte är Gud som förväntar detta av dig. Jag hoppas du ser att det är samhället som pressar oss in i detta beteende. Vi måste leva upp till förra årets toppenjul, det får inte bli sämre i år. Vad ska folk säga om jag inte bakar mina lussebullar själv utan köper färdiga från affären?

Tänk om vi skulle ta ett steg tillbaka och säga: vänta nu? Vad är det som händer?

Vad vill jag? Som familj: Hur vill vi ha det? Vem ska bestämma hur vi firar advent och jul?

Du behöver inte följa denna lagen, du behöver inte vara alla till lags, du behöver inte uppfylla allas förväntningar, du behöver inte göra precis som ni gjorde förra året. Det blir jul ändå.

Hur kan vi återerövra denna tid, Hur kan vi återerövra vår högtid? Vad vill vi lära våra barn om julen? Vad är viktigt för mig? Vad är viktigt för vår familj?

Julen är barnens högtid brukar man säga, Ja visst ska barnen ha sitt, men det är inte bara barnens högtid. Det är din högtid!

Jag vill uppmuntra dig att reflektera vad du vill att julen ska få betyda för dig i år? Julen är en familjehögtid, men kanske ska vi tänka större om begreppet familj än bara de biologiska banden. Finns det någon i din närhet som hade uppskattat att få fira jul hos er? Kanske kan vi avstå något av vårt överflöd för att någon annan ska få det bättre. Och kanske finns det glädje och frid för oss där vi inte trodde att vi skulle finna den?

Jag har sammanställt en bibelläsningsplan för advents och juletiden. Här finns lite tankar kring adventstiden och om det kan få vara en hjälp för dig så är du välkommen att använda den. Här finns några lappar, annars finns den på hemsidan också.

Till sist så vill jag skicka med er en tanke om ett omvänt sätt att se på Jesus ankomst: Vi brukar framhålla vid advent: Så som Jesus red in i Jerusalem, så vill han rida in i ditt hjärta, så öppna ditt hjärta för honom.

‘Eller använder vi bilden att Jesus står utanför vårt hjärtas dörr och knackar på. Vi får öppna vårt hjärta och släppa in honom.

Men tänk om det är tvärt om: Att Gud är innanför och vi utanför? Han bor i oss men vi är inte där, vi är inte närvarande i vårt eget hjärta där Gud är. Tänk om det är vi som är utanför och han innanför. Vad säger oss världens tillstånd annat än att vi människor har lämnat vårt eget hjärta och det som hjärtat står för, värme, medmänsklighet, kärlek.

Jag tror att Gud kallar oss hem till oss själva och där får vi finna honom. När vi kommer hem till oss själva då är han där och vill möta oss.

Detta kanske blir som ett hån mot några av er som redan är sönderstressade inför advent och jul, Men lyssna till Guds ord!

Genom stillhet och förtröstan blir ni starka! Jes. 30:15

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *