”Döden och livet” – 15 september 2024

Predikan Allan Svensson

Evangelium

Johannesevangeliet kapitel 11, vers 28-44

Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.”
När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom.
Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom.
Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där.
När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.”
När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sade: ”Herre, kom och se.”
Jesus föll i gråt.
Då sade judarna: ”Se, hur mycket han höll av honom.”
Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?”
Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen.
Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Den dödes syster Marta sade då: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.”
Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?”
De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.”
Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut.”
Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Texter ur Bibel 2000 ©Svenska Bibelsällskapet

Swish 123 652 4086