Vaksamhet och väntan – 14 november 2021
EFS Helsingborg 14 november 2021
Jonas Hallabro, predikan
Evangelium
Matteusevangeliet kapitel 25, vers 1-13
Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen.
Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka.
De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem.
De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor.
När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn.
Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’
Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor.
De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’
De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’
Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes.
Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’
Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’
Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.
Psaltarpsalm
Psaltaren psalm 139, vers 1-18
För körledaren. Av David, en psalm.
Om jag står eller sitter vet du det,
fast du är långt borta vet du vad jag tänker.
Om jag går eller ligger ser du det,
du är förtrogen med allt jag gör.
Innan ordet är på min tunga
vet du, Herre, allt jag vill säga.
Du omger mig på alla sidor,
jag är helt i din hand.
Den kunskapen är för djup för mig,
den övergår mitt förstånd.
Var skulle jag komma undan din närhet?
Vart skulle jag fly för din blick?
Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där.
Tog jag morgonrodnadens vingar,
gick jag till vila ytterst i havet,
skulle du nå mig även där
och gripa mig med din hand.
Om jag säger: Mörker må täcka mig,
ljuset omkring mig bli natt,
så är inte mörkret mörkt för dig,
natten är ljus som dagen,
själva mörkret är ljus.
Du skapade mina inälvor,
du vävde mig i moderlivet.
Jag tackar dig för dina mäktiga under,
förunderligt är allt du gör.
Du kände mig alltigenom,
min kropp var inte förborgad för dig,
när jag formades i det fördolda,
när jag flätades samman i jordens djup.
Du såg mig innan jag föddes,
i din bok var de redan skrivna,
de dagar som hade formats
innan någon av dem hade grytt.
Dina tankar, o Gud, är för höga för mig,
väldig är deras mångfald.
Vill jag räkna dem är de flera än sandkornen,
når jag till slutet är jag ännu hos dig.
Texter ur Bibel 2000 ©Svenska Bibelsällskapet
Swish 123 652 4086