Elia – del 4

EFS Helsingborg 20 oktober 2019
Barbro Bjerle

“Slutet är bättre än början”

1 kung kap 21:

Navots vingård

Någon tid därefter hände följande. Navot, som var från Jisreel, ägde en vingård där; den låg intill det palats som tillhörde kung Achav i Samaria. Achav sade till Navot: ”Låt mig få din vingård att ha till köksträdgård, den gränsar ju till mitt hus. Jag skall ge dig en bättre vingård i stället eller betala dig i pengar, om du föredrar det.” Men Navot svarade: ”Herren förbjude att jag skulle låta dig få vad jag ärvt av mina fäder!” Achav begav sig hem, dyster och förbittrad över att Navot från Jisreel hade svarat att han inte ville ge honom sitt fädernearv. Han lade sig på sängen med ansiktet bortvänt och ville inte äta. Då kom hans hustru Isebel. ”Vad är det som grämer dig”, frågade hon, ”varför äter du ingenting?” 6Achav svarade: ”Jag har talat med Navot från Jisreel. Jag bad att få köpa hans vingård eller ge honom en annan i stället om han föredrog det. Men han sade: Du får inte min vingård!” Då sade Isebel: ”Nu får du visa vem som regerar i Israel! Stig upp och ät och var vid gott mod. Jag skall se till att du får jisreeliten Navots vingård.” Sedan skrev hon brev i Achavs namn, förseglade dem med hans sigill och skickade dem till de äldste och de förnämsta i den stad där Navot bodde. I breven hade hon skrivit: ”Utlys en fastehögtid, och låt Navot sitta främst bland folket. Sätt två skrupelfria män mitt emot honom och låt dem vittna att han har smädat Gud och kungen. För sedan bort honom och stena honom till döds.”

De äldste och de förnämsta i staden där Navot bodde följde Isebels anvisningar och gjorde som det stod i hennes brev: de utlyste en fastehögtid och lät Navot sitta främst bland folket. De båda skrupelfria männen kom och satte sig mitt emot honom och vittnade inför folket: ”Navot har smädat Gud och kungen.” Då förde man honom ut ur staden och stenade honom till döds. Och så sände man bud till Isebel: ”Navot har stenats till döds.” När hon hörde detta sade hon till Achav: ”Nu kan du överta jisreeliten Navots vingård, den som han vägrade att sälja till dig. Navot är inte längre i livet, han är död.” Då Achav fick veta att Navot från Jisreel var död gav han sig i väg ner till hans vingård för att ta den i besittning.

Då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: ”Gå och sök upp Achav, Israels kung, som regerar i Samaria. Du finner honom i Navots vingård, som han har kommit för att ta i besittning. Säg till honom: Så säger Herren: Har du både dräpt och hunnit lyfta arvet? Sedan skall du fortsätta: Så säger Herren: På den plats där hundarna slickade Navots blod skall de också slicka ditt.”

Achav sade till Elia: ”Nu har du mig fast, du min fiende!” – ”Ja, nu har jag dig fast”, sade Elia, ”och eftersom du har sålt dig till att göra det som är ont i Herrens ögon skall jag låta det onda drabba dig. Jag skall rensa upp efter dig och utrota vartenda manfolk i Israel som tillhör Achavs släkt, hög som låg. Jag skall låta det gå med din ätt som det gick med Jerobeams, Nevats sons, ätt och Bashas, Achias sons, ätt. Och detta därför att du har väckt min vrede och förlett Israel till synd. Också om Isebel har Herren talat: henne skall hundarna äta på Jisreels mark. De av Achavs ätt som dör inne i staden, dem skall hundarna äta upp, och de som dör ute på åkrarna, dem skall himlens fåglar äta.”

Ingen har som Achav sålt sig till att göra det som är ont i Herrens ögon; det var hans hustru Isebel som eggade honom till det. Särskilt avskyvärt handlade han då han höll sig till avgudarna, alldeles som amoreerna hade gjort, de som Herren hade drivit undan för israeliterna.

När Achav hörde vad Elia sade rev han sönder sina kläder, satte säcktyg på bara kroppen och fastade; också när han sov var han klädd i säcktyg, och han gick med tunga steg. Då kom Herrens ord till Elia från Tishbe: ”Har du sett hur Achav ödmjukar sig inför mig? Eftersom han gör det skall jag inte låta olyckan komma i hans egen tid; först i hans sons dagar skall jag låta olyckan drabba hans ätt.”

Jes kap 46

Herren ger hjälp, inte avgudarna

Bel faller, Nebo sviktar.
Gudabilderna lastas
på dragdjur och boskap,
de som burits av er lyfts nu upp
och blir burna av trötta ök.
De sviktar båda och faller.
Ingenting kan de bära och rädda,
de förs själva bort i fångenskap.
Hör på mig, Jakobs ätt,
ni som är kvar av Israel,
och som jag lyft ända sedan ni föddes,
burit från er första stund.
Ännu när ni blir gamla är jag densamme,
ännu när ni grånat skall jag bära på er.
Jag har skapat er,
jag skall lyfta, bära och rädda er.
Vem vill ni jämföra mig med
och göra till min like?
Vem vill ni ställa vid min sida
som kan jämföras med mig?
Man häller ut guld ur pungen
och väger upp silver på vågen,
lejer en guldsmed som gör en gud,
och man faller på knä och tillber.
Man lyfter upp den på axeln,
bär i väg den och ställer den på plats.
Där står den och rör sig inte ur fläcken.
Hur man än ropar svarar den inte
och räddar inte i nöden.
Tänk på detta med sorg,
besinna det, ni syndare!
Tänk på det som förut var, för länge sedan.
Jag är Gud, ingen annan finns.
Gud är jag, och ingen är min like.
Jag berättar i förväg vad som skall ske,
förutsäger det som ännu inte hänt.
Jag säger: Mina planer står fast,
allt jag vill, det gör jag.
Jag kallar på en rovfågel från öster,
från fjärran land en man som genomför min plan.
Det jag har sagt, det låter jag ske,
det jag bestämt, det gör jag.
Hör på mig, ni modfällda,
ni som är så långt från räddningen!
Jag låter räddningen komma närmare,
den är inte långt borta,
min hjälp skall inte dröja.
I Sion skall jag skänka hjälp,
jag skall ge min härlighet åt Israel.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.