3:e söndagen i fastan

”Kampen mot ondskan” – EFS Helsingborg 4 mars 2018
Magnus Tunehag

De tre första veckorna i fastan är det kampen som står i fokus, temat för de tre inledande söndagarna är, prövningens stund, den kämpande tron och dagens rubrik, kampen mot ondskan.

Jag vet inte hur bekväm du är med den terminologin; ondskan, kamp, djävulen och demoner? Men för den som vågar se tillvaron någorlunda nyktert så inser man att det finns destruktiva makter som inte vill vare sig skapelsen eller människan något gott. Därför behöver vi leva med andlig urskillning så vi inte blir bedragna och besegrade. Vår bild av ondskan är tyvärr alltför präglad av populärkulturen, så vi tar inte riktigt det på allvar eller anser att det bara förekommer sådan aktivitet i Afrika. Men den andliga kampen är lika verklig för oss som i Afrika men den kanske tar sig andra former här, hur ser kampen ut för oss, dagens texter ger oss vägledning.

Fruktan och uppgivenhet.
När Israels armé ställs inför jätten Goljat sprider sig två känslor som en präriebrand bland trupperna, fruktan och uppgivenhet. Och detta kanske är en av de mest effektiva attackerna mot oss. Det enda våra ögon ser är JÄTTEN! Och ormens röst ljuder i vår själ: Det är ingen ide! Just denna förlamande uppgivenhet och modlöshet är vi tyvärr inte helt obekanta med, eller hur? Modlösheten är något som kännetecknar vårt land. Min erfarenhet från Egypten.

Något annat som vi upptäcker i den andliga kampen är hur vi förs åt ett håll som vi egentligen inte vill gå åt. Vi formas av makter och krafter som gör oss till de vi inte vill vara. Och det är det tvångsmässiga i det som kännetecknar demonerna. Paulus talar i Efesierbrevet om otukt, förtal, girighet – vem av oss vill vara sådana? Och när vi reflekterar över vårs beteenden och vanor märker vi just att vi många gånger inte alls vill detta, ta bara den tid vi ägnar oss åt våra telefoner.

Man kan tala om många olika slags frukter av ondskans verksamhet men låt mig istället nu visa på tre viktiga vapen i vår kamp mot ondskan utifrån dagens texter, utformat som tre frågor till oss:

1. Var har du din trygghet?
När vi ser jättarna hota oss, till vem vänder vi oss då? Tyvärr har undervisning om Davids kamp mot Goljat många gånger haft fel fokus. Vi tror att vårt uppdrag är att vara David, men det är en felläsning av Bibeln och tyvärr av många sådana liknande texter. Vi är hjälplösa mot jätten, vi är inte hjälten utan de fega soldaterna som hukar i tälten. När vi attackeras har vi en tendens att rikta blicken till oss själva men vårt hopp, vårt skydd och vår räddning vilar i Kristus. När tankarna mal om att vi inte duger, att vi är hycklare, att det inte funkar så har vi en tendens att försvara oss alternativt parkera längst ned i vår uselhet. Men var finns vår trygghet, var finns vår räddning?
”Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.” (Första Korinthierbrevet 1:30-31 B2000)

2. Var hämtar du din tröst?
Alla här inne har ett omättligt behov av tröst, bekräftelse och kärlek. Det är inget ont i sig utan gudagivet. Vårt problem som syndare är att vi söker tröst på fel ställen. När Paulus listar upp syndakatalogen i Ef 5 nämner han bland annat orenhet, otukt, själviskhet/girighet, oanständigt tal. Vad är detta utslag för? Jo, vårt behov av tröst och bekräftelse. Vill vi präglas av dessa synder? Nej, men vi märker att vi drivs ditåt. Ta förtal eller skvaller som exempel. Visst lockas vi dit av vår egen nyfikenhet men främst handlar det om vårt behov av bekräftelse.

Paulus säger i vers 1: Ta alltså Gud som föredöme, som hans älskade barn. Du är Guds älskade barn!

”Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig — kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.” (Romarbrevet 5:6-8 B2000)

Tänk om vi kunde inse det, leva i denna kärlek. Vi tröstäter, tröstshoppar, har tröstsex, tröstsurfar, tröstskvallrar, tröstjobbar osv. I evangelietexten talar Jesus om att demonerna trivs i tomheten, öknen, där det är torrt och kargt. Så då blir frågan, vad gör vi med vår tomhet? Jag tror dock på tröstätandet – det gäller bara att äta vid rätt bord.

3. Vartåt är du riktad?
Ta Gud till föredöme uppmanar Paulus oss. Det kan översättas med, imitera Gud. Ex sonen som tvättade bilen med sin pappa.

Man kan aldrig besegra ondskan genom att bruka dess vapen. Det onda besegras bara genom att man fyller sig med det goda. Efesierbrevets text, hela kontexten, (som vi inte läste), avslutas med uppmaningen, låt er fyllas av Anden. Vårt fokus är inte riktat mot ondskan utan mot att fyllas av Anden, inte mot att stå emot alla synder utan att imitera Gud.

Var sker detta formande, imiterande och uppfyllande? Jo, i församlingsgemenskapen. Vi läser Bibeln oftast med individuellt färgade glasögon och därmed tolkar vi allt från ett privat perspektiv. Då blir vi ensamma i kampen. Men i Efesierbrevet märker vi att det är när vi är tillsammans som vi vinner seger. Tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång, säger Paulus. Vi behöver fira gudstjänst ofta och få höra Guds ord talas och sjungas in i vårt liv.