Frälsningen

EFS-kyrkan Helsingborg 12 nov 2017
Malin Olsson

Ni ska få se en liten seriestrip som jag hittade i den amerikanska serien BC.

Såhär står det ungefär på svenska: Skulle ni ge upp ert liv för någon? Det skulle vara ganska dumt, ja, varför skulle jag göra det? Men tänk om ni älskade någon så mycket att ni dog för att ni älskade dem så mycket? Du menar typ att dö i deras ställe? Så att de inte behövde det? BINGO! Ingen har så mycket kärlek. Om om någon hade det skulle det vara riktigt trist att förlora dem. Well bröder, jag har goda nyheter och åter goda nyheter.

Den här sammanfattar väldigt tydligt och snabbt, vad Jesus egentligen gjorde på korset. Och denna predikan hör vi varje söndag, jag skulle nog säga att det är det mest frekventa som sägs en söndag förmiddag. Det kallar vi på kyrkospråk för frälsningshistorien. Alltså, varför måste Jesus dö. Jo, för att vi ska få leva och få evigt liv. Han tar vår plats för att han älskar oss så mycket. Och även om du känner att du hört det förut, så tåls det att upprepas, för det är SÅ viktigt. Jesus död och uppståndelse är avgörande i den kristna tron, den är avgörande för våra liv.

Frälst och frälsning är inte direkt ett vardagsord man hör ute på stan och försvann från det svenska vardagsspråket för flera hundra år sedan. I religiösa sammanhang och från de gamla bibelöversättningarna har det levt kvar. Ordets betydelse är enkelt förklarat räddad. Så om vi är frälsta vad är det då vi blir räddade från? När man läser bibeln och de sammanhang där frälsningen nämns är det i betydelsen att bli räddad från döden för alltid. Precis detta pratade Daniel om förra veckan, om hur vårt dop blir symbolen från att dö från det gamla och uppstå till ett nytt liv i Kristus. Ni kanske kommer ihåg, du måste dö innan du dör, för att när du dör, då dör du inte.

Vem är frälst då? Och kan alla få tillgång till Frälsningen? På fråga två svarar jag JA. Frälsningen är för alla. Vi kan alla bli räddade och det bygger inte på din och min tro. Och frälst är du när du sagt ditt Ja till Jesus, svårare än så är det inte. Inga inbetalningskort, inget medlemskap, inga krav, det behövs bara ditt hjärtas Ja, ja, jag vill tro och vara din. Vi ska läsa dagens evangelietext från Johannesevangeliet 12:35-43.

Jag får ofta frågan varför jag tror när jag inget sett eller hört. Alltså, jag har ju inte träffat Jesus. Och visst stämmer det på ett sätt, Jag har inte mött Jesus som människa i kött och blod men jag har mött honom så mycket ändå. Genom andra människor, genom bibelns ord, i musiken m.m. Jag kan bli så avundsjuk på lärljungarna och de människor som fick vara med när Jesus gick på jorden. De fick förstahands information och fick dessutom se och uppleva under och mirakel. De fick samtala med Jesus och kunde fråga honom när de inte förstod. Och ändå kan vi gång på gång se i bibeln hur svårt de hade att tro. Det blir så tydligt för mig att frälsningen aldrig kommer hänga på min tro. Jesus har redan räddat oss och min tro och mina tvivel kommer aldrig ändra på det. Vi pratar ofta i kyrkan om hur vi kan komma närmre Gud och tips och trix för att hålla tron vid liv och göra den levande. Jag tror att det är bra, det är viktigt med redskap och verktyg för att underlätta i vår relation med Gud. Jag tycker också det är viktigt med församlingsgemenskap och gudstjänst, med hemgrupper och personlig bön och bibelläsning. Men för att bli frälst och ta del av frälsningen behövs bara nåd. Det är en gåva vi får ta emot, vi kan aldrig bli mer ”kristen” än någon annan. Gåvan är detsamma för oss alla och det finns inget att göra för att förtjäna den, det är endast nåd.

I dagens samhälle handlar det om att jämföra och nå längst. Har jag bättre betyg än mina klasskompisar, tjänar jag mer pengar än folk på min gata, hur många resor om året har jag råd till och det som idag ger mest status, hur många likes får jag på mina bilder på instagram. Jag diskuterade detta med några ungdomar i mitt volleyboll lag i våras. Alltså, om de inte får tillräckligt med likes inom en viss tid så tar man bort bilden Man kan ju nämligen inte ha en bild som få personer gillar. Jag tycker det säger så mycket om vad samhället vill intala oss. Vi är bara någon när andra ser och vårt värde kommer ifrån hur vi ser ut och vad vi åstadkommer.

Jag är ganska säker på att min bild av Gud kanske inte är exakt samma bild som du har av Gud. Jag är också säker på att vi inte skulle beskriva detsamma om hur vi kom till tro och vad den betyder för dig. Och det är okej, för vi är olika. Vi uppfattar saker och ting olika. Tro kan och bör aldrig jämföras, för det är en gåva. Jag tror det är farligt och alltför vanligt att vi även jämför vår tro. Att några av oss skulle vara mer andliga och att vissa uppgifter i en församling endast tillhör de som har starkast tro. Och det är så fel. Vi behövs alla, vi är alla lika beroende av frälsningen och nåden. Det kvittar om du är 5 eller 85. Tron hänger inte på oss, det hänger på Gud och han älskar oss alla lika mycket. Vi behöver inte vara rädda att det inte räcker, för det gör det. Hela vägen in i evigheten, det är det som är frälsning. Vår del i det hela är att släppa taget och bara vara. Vi kan inte gör något för att bli ”mer frälsta”. Och det är så befriande och frustrerande…

Jag tror att de flesta av oss har gått igenom tider av tvivel och misströstan. Tider då tron har känts så långt borta och hur vi än försöker och söker så känns det som att det inte finns där. Men det är inte tron som är borta, utan jag tror vi har för mycket av allt det andra i vägen. För även om du kanske inte tror på Gud, så tror han på dig. Han står alltid med öppna armar, väntandes och längtandes. Han vill ha vårt ja. Och det kan vi behöva säga många gånger. Inte för att övertyga Gud för att han har glömt utan för att påminna oss själva om vad vårt värde är och vart vår riktning är. För jag hoppas och tror att ditt och mitt Ja får konsekvenser i våra liv. Dagens episteltext talar om just det.

Tron har vi fått som gåva, den kan vi inte påverka. Däremot kan vi använda vår tro och det bör vi. Som ungdom ville jag inget hellre än att vara som alla andra. Min tro skulle inte skilja mig från mina klasskompisar. Idag tänker jag tvärtom, jag vill att min tro ska få konsekvenser och vetskapen om frälsningens gåva får mig att se annorlunda på världen. Det handlar INTE om att vi kristna har svar på allting och på något sätt är bättre. Utan det handlar om att Jesu kärlek bara inte kan stanna inom mig, den måste ut. När jag förstår vad frälsningen betyder och vill leva för den då förvandlas liv. Då kan jag ana mitt värde. Att jag och du är värda att dö för. Och det viktigaste för att få del av det är att våga släppa taget och säga Ja. Lita på att Guds tro på mig även bär min personliga tro.