Vaksamhet och väntan

EFS-kyrkan Helsingborg 19 nov 2017
Daniel Svensson

Här i EFS-kyrkan så följer vi oftast kyrkoåret. Vi läser de texter som är valda för varje söndag och på det sättet så får man en bra genomgång av Jesus undervisning under ett helt år. Vi predikanter väljer inte texterna själva utan vi får utgå från den text som är vald. Detta är något som jag uppskattar, för det hindrar oss från att enbart predika över våra favorittexter eller teman. Vi tvingas jobba med hela evangeliets bredd.

Nu går vi mot slutet av kyrkoåret och texterna blir allvarliga. Idag handlar det om vaksamhet och väntan och nästa söndag är det domsöndagen innan vi går in i ett nytt kyrkoår den 1 advent.

Denna söndag är det en sådan text som jag själv inte hade valt. Jag har läst den många gånger denna vecka och fått brottats med den. Och tro inte, att bara för att jag predikar över denna texten och försöker ge min tolkning av den, att jag har lätt för delar av Jesus budskap. Det utmanar mig och det skaver i mig, det är obekvämt och jag får inte riktigt ihop det. Men sen tror jag inte heller att det är poängen, att vi ska få ihop Jesu budskap, utan att vi ska lita mer på Gud. Gud vill störa oss idag.

Han frågar: litar du på mig? Får jag vara Gud och du människa? Litar du på mig fast än du inte får ihop allting?

Får jag vara Gud?

Vad är det nu för otäck text som vi ska läsa?

Luk 17:20-30

Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.”

Till lärjungarna sade han: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. Man skall säga till er: Där är han, eller: Här är han. Spring inte dit de pekar, rusa inte efter dem. Ty liksom blixten flammar till och lyser upp hela himlen från horisont till horisont, så skall Människosonen visa sig på sin dag. Men först måste han lida mycket och förkastas av detta släkte.

Som det var i Noas dagar, så skall det bli under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom över dem och gjorde slut på dem alla. Eller som på Lots tid: folk åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld
och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. Likadant blir det den dag då Människosonen uppenbaras.

Vem var Noa? Vem var Lot?

Noa var killen med arken. Han var med och räddade djur och några människor undan Guds syndaflod. Lot befann sig i Sodom när Gud skulle förgöra den staden med eld.

Guds tålamod hade tagit slut på Noas tid. Han såg på människorna som han hade skapat och han såg att deras tankar och uppsåt var alltigenom onda så han ångrade sig att han hade skapat människan. Men Noa hade funnit Herrens välvilja.

Guds tålamod hade tagit slut över Sodom och Gomorra. Det var städer som var helt fyllda av ondska, orättvisa och mänsklig misär. Det står att två änglar går dit för att rädda Lot och hans familj, Lot var den ende som var trogen Gud. Men när männen i staden fick höra att Lot hade två gäster hos sig, slår dem in dörren och ska tvinga sig på männen för att få ligga med dem.

Änglarna slår männen med blindhet och så lämnar de staden med Lot och hans familj innan Gud förstör staden men eld. Detta är rätt utmanande berättelser. Vad säger dem om vår Gud?

Guds tålamod med oss kan ta slut. Guds tålamod med oss kommer ta slut säger Jesus. På samma sätt som på Lots och Noas tid så kommer det vara när människosonen kommer. Gud har satt en gräns för ondskan, lidandet, själviskheten och den mänskliga misären.

Men vad är det för speciellt med Noa och Lot?

De var två människor, som du och jag. Ej perfekta, ej felfria. Men de hade något som skilde dem från de andra. Det var något som skilde Noa från alla andra människor på den tiden. Det var något som skilde Lot från alla andra i den stad han bodde. Detta var inga anlag som det hade fått från födelsen. Det som dem hade var sådant de själva valt och övat sig i. De levde med en Gudsfruktan. De hade övat sig och valt att lyssna till Gud istället för allt annat.

Noa hade hört Gud tala till sig. Inte bara en gång, utan många gånger. Han hade blivit mer och mer övertygad. Katastrofen närmade sig. Människor föraktade Gud. Det kunde inte bara fortsätta på det viset. Han förstod mer och mer hur han skulle rädda sig och en del av Guds skapelse. Och så började han bygga. År efter år. Tio, tjugo, trettio….
Hur tror ni att det kändes att vara Noa. Att bygga en väldig ark 150×30 meter på torra land. Hur tror ni att hans fru, hans söner Sem, Ham och Jafet kände sig. Omgivningens tryck. Grannar. Han var ensam med att göra det Gud ville.

Noa visste säkert inte hur allt skulle ske. Han hade inte svar på alla sina frågor men Noa hade hört tillräckligt och han gjorde som Gud hade sagt. Ensam bland andra som inte tyckte att det där med Gud var så viktigt. Därför blev Noa räddad.

Lot då. I staden Sodom. Den rika staden där människor mer och mer hade upphört med att lyssna till Guds röst och följa hans anvisningar. Och när Gud lämnas utanför kommer annat in och tar Guds plats.

Så florerade, missbruk, sexuell orenhet, vilja att till och med våldta främlingar. Lot blev ensam kvar, tillsammans med sin familj som vad trogna Herren. Men han hade en from farbror som bad för honom. Abraham. Genom hans förböner blev han räddad. Lot lyssnade på de änglar som Gud hade sänt. Och följde dem, och blev räddad.

Jesus säger att människor i Lot och Noas omgivning hade ätit och druckit, gift sig, köpt och sålt, planterat, byggt och renoverat. Det är inget fel i det. Det hör till livet. Men om man inte tänker på annat då blir till och med det som är rätt, det blir fel. Inte bra fel utan synd. Om nu detta upptar ens sinne så att Gud inte får plats då blir det fel. Noa och Lot, åt och drack, Noa drack faktiskt lite för mycket en gång, det kan vi läsa.

De åt och drack, gifte sig, planterade och byggde, köpte, sålde och renoverade. Dem gjorde detta Också! Men de gjorde det inför Gud. Som de tillbad och fruktade. De litade på och lyssnade till Gud. Nu säger Jesus att en dag kommer han tillbaka. Det blir en överraskning för alla. Precis som på Noas och Lots tid. Det var en helt vanlig dag när Noa gick in i arken, det kanske regna lite mer än vanligt men inget speciellt. Det var en helt vanlig dag när Lot lämnade Sodom, inga yttre tecken att något var på gång. En vardag som vilken som helst, då kommer Jesus och alla kommer se det. Det kommer inte vara vid något millenieskifte eller något liknade utan under en vardag, närsomhelst!

I Bibeln så talas det om den här dagen på olika sätt. I Joel 2:11 står det om Herrens dag den stora och fruktansvärda. Petrus däremot predikar om den dagen som den stora och strålande (Apg 2:20). Hur kommer det bli? Ja det är helt och hållet beroende på vilken relation du har till honom som kommer. Är han din vän och Herre då kommer det bli en strålande dag. Men är han inte din Herre då kommer det bli en fruktansvärd dag.

Då kommer inte människor längre att säga: Varför händer detta mig. Vad orättvist. Jag som verkligen har legat i och varit vänlig, god och generös. Då kommer man förstå att sådana frågor inte går att ställa. I stället kommer man beklaga
sig över varför lyssnade jag inte på Gud de gånger han sökte mig och jag kände hans närvaro.

Varför valde jag det där andra som jag trodde var häftigare? Ingen, säger Jesus, INGEN skall då ta miste om VEM det är som kommer. Alla kommer se samtidigt och veta att det är JESUS KRISTUS

Så nu vill jag vara lite jobbig, jag vill störa dig i ditt ätande och drickande, ditt köpande och säljande, ditt renoverande och byggande.

Hur har du det med Jesus idag? Det finns bara ett tillfälle där du kan göra Guds vilja, det är NU! Hur har du det med han som kommer? Han som kan komma vilken dag som helst.

Rövaren på korset tog tillfället när han var själv med Jesus. Och sa tänk på mig Jesus när du kommer med ditt rike! Jesus svar var: Redan idag ska du vara med mig i paradiset.

Detta är inget att vänta på, ni unga, vänta inte på att ge ert allt till Jesus. Det kommer alltid finnas frågor och saker som du inte får ihop. Du kan alltid välja att ha en intellektuell distans till Jesus pga saker som du inte håller med om. Men har du hört tillräckligt för att lita helt på Gud? Har han gjort tillräckligt för dig för att du ska ge honom ditt liv?

Amen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *