Hungrig del 1: Guds hunger
EFS-kyrkan Helsingborg 17 sep 2017
Daniel Svensson
Hur är det med din hunger?
Vad hungrar du efter?
Vad längtar du efter?
Ja hunger är väldigt grundläggande för människan, vi är en hungrande varelse. Det är en del av vår livsnerv att vi är hungrande varelser. Vi kan rikta vår hunger mot väldigt många olika saker men denna hunger, detta begär som tillfälligt kan stillas väcks hela tiden till liv igen. Den driver oss ut ur oss själva mot något eller någon annan.
Jag tror några av oss kan känna igen oss i kyrkofadern Augustinus som på 300-talet formulerade denna bön:
Ty Du, o Herre, har skapat mig till Dig och mitt hjärta är oroligt, Till dess det finner ro i Dig. Amen.
Detta var Augustinus erfarenhet. Efter att ha testat många olika sätt att leva. Augustinus var inte kristen under hela sitt liv. Han hade en mamma som bad för honom men Augustinus var förmögen man och levde ett liv i utsvävningar, han testade på olika livsstilar och den här hungern drev honom att testa olika saker som skulle kunna fylla hans stora livshunger.
Inte mycket har förändrats när det gäller människans situation i världen. På samma sett som Augustinus så hungrar vi efter det där som kan stilla min hunger. Som kan stilla mitt begär efter mer, mer, mer. Vi längtar efter det som är beständigt, det som är stadigt och säkert, det som inte vacklar och inte sviker.
Augustinus vittnesbörd och många med honom stämmer in att bara hos Gud finner jag vila, bara där blir jag mättad.
Några tusen år före Augustinus så utbrister Kung David i Psaltaren:
Bara hos Gud finner jag ro. Från honom kommer min räddning.
Hur är det med din hunger? Vad hungrar du efter?
Om vi börjar lyssna till oss själva och vår egen hunger så lägger vi märke till en ytlig hunger. Jag hungrar efter ytliga saker som jag tror ska fylla mitt begär. Vi kan ha stor tilltro till dessa yttre saker men någonstans vet vi att detta är inte vad jag egentligen hungrar efter.
Vi bär alla på en hunger som går djupare. Som vi kan komma i kontakt med när vi verkligen stannar upp och frågar oss:
Vad vill jag egentligen?
Vad längtar jag efter på djupet?
Vem ska kunna möta mitt enorma behov av kärlek, bekräftelse och trygghet?
Nu vill jag berätta en berättelse från mitt eget liv.
Jag bestämde mig sommaren 2004 för att gå bibelskola och hamnade på nya slottet Bjärka-Säby utanför Linköping Jag hade en stark längtan efter mer av Gud. Jag ville verkligen lära känna honom och veta mer, uppleva mer.
Men när jag började lära känna Gud lite mer personligt så var det inte en Gud som sa: Ja okey, om du längtar efter mig så mycket så får du också vara med. Det var inte en Gud som var svåråtkomlig, som var långt borta och som jag behövde söka upp.
Jag fick lära känna en Gud som istället sa såhär:
Daniel, Va kul att du längtar efter mig, jag har sett att du har gjort det nu en tid. Men Daniel du måste förstå,
JAG har längtat efter DIG.
Varje.
Sekund.
Av.
Ditt.
liv!
Jag längtade efter dig redan innan du var i din mammas mage. Du säger att du längtar, att du hungrar efter mig, men du förstår inte hur mycket jag längtar efter dig.
DETTA FÖRÄNDRADE MITT LIV.
Jag kände mig som en tiggare, med min längtan efter Gud och jag bad Honom att du kan väl göra något för mig? du kan väl visa dig? Du kan väl komma nära mig? Var är du? Kom till mig Gud!
Men det var inte jag som var tiggaren.
Jag lärde känna en Gud som tiggde och bad efter min kärlek,
min närhet,
min uppmärksamhet.
Jag började förstå att varje gång jag bad: Kom Gud, Kom helig Ande, då var jag inte först med den bönen, Kom. Utan Gud hade redan ropat på mig, kallat på mig: Kom Daniel, Kom till mig.
GUDS KOM, ÄR SÅ MYCKET STARKARE ÄN VÅRT KOM.
Och när vi läser Bibeln utifrån detta så ser vi att hela Bibeln handlar om en Gud som hungrar efter oss människor och som är beredd att göra ALLT för att få vår kärlek, vår uppmärksamhet.
I hela gamla testamentet så möter vi en Gud som vill vara nära sitt folk, Han vill att dem ska älska honom och följa honom. Han gör underbara saker mot sitt folk, han sänder profeter för att korrigera sitt folk.
Men till slut så gör han det som är den kristna trons helt unika budskap. Gud själv blir en av oss. Gud blir människa i Jesus Kristus.
Och det är inte bara det att Gud blir människa. Utan när han, universums skapare, blir människa så kommer han för att tjäna oss. Han böjer sig ner och tvättar lärjungarnas fötter och till slut så dör han på korset för vår skull. För att visa en gång för alla hur mycket han älskar oss och hungrar efter oss.
Bibelns berättelser handlar om en Gud som hungrar efter oss människor.
Detta är en enorm trygghet, vila och tröst för oss.
Innan vi säger vårt kom, så kan vi vara säkra på att Gud redan har kallat på oss. Han är redan här och vill vår gemenskap
Vilken tröst, vilken vila att få komma in i den famnen. Att få vara efterlängtad, efterfrågad och älskad precis som vi är.
Sen har jag upptäckt att min längtan efter Gud, den är inte särskilt tillförlitlig eller beständig. Den kan variera rätt mycket. I veckan hittade jag denna bilden på Facebook och den kan jag känna igen mig i:
Så är det för oss människor. Men vår vila, vår stadiga grund handlar inte om din och min hunger utan på Guds hunger efter oss. Och den varierar inte i styrka, Vår Gud har inga dåliga dagar, hans passionerade hunger efter dig och mig förändras inte.
Många tänker att kristen tro handlar om att leva rätt för att behaga Gud och för att på så sätt komma till himlen. Det stämmer inte!
Det är religion: gör detta så blir Gud nöjd med dig.
Gör inte detta för då blir Gud arg på dig.
Många tänker att kristen tro handlar om att Gud har satt en stege framför oss och sagt, klättra upp på denna stege, klarar du av dessa sakerna så får du komma upp till mig, upp till min nivå. Det stämmer inte!
Men där finns en stege i berättelsen Gud har satt en stege framför sig själv. Och så har
HAN.
STIGIT.
NER.
TILL.
OSS.
För att komma nära oss, för att tjäna oss, för att rädda oss och för att vi ska förstå hur mycket han älskar oss.
Paulus har beskrivit det såhär i Romarbrevet:
Medan vi ännu var svaga dog Kristus för alla gudlösa, när tiden var inne. Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Rom 5:6
Nu ska vi be och vi ska använda Augustinus bön. Där är lite mer innan vi kommer fram till det jag läste tidigare. Låt oss be:
Allsmäktige Gud,
Du har en sådan omsorg om var och en av oss,
Du frågar efter oss envar med en sådan omsorg om oss alla,
som om vi vore den enda människan i världen.
Jag ser, att somliga ting förgår och andra kommer i deras ställe, Men Du förgås aldrig. Min Gud och Fader,
Dig vill jag anförtro allt vad jag har mottagit från Dig.
Då ska jag inte förlora. Du ger beständig och säker trygghet.
Ty Du, o Herre, har skapat mig till Dig och mitt hjärta är oroligt, Till dess det finner ro i Dig. Amen.
Augustinus levde 354 – 430